Funäsfjällen

Fiktivt case/Uppgift under copykurs
Uppgift: Skriv en artikel i Funäsfjällens magasin/webbsida om varför man ska besöka destinationen under barmarkssäsong.
Försök hitta en egen, personlig vinkel och anslag. Artikeln ska kännas läsvärd och redaktionell snarare än vara säljig.

Aldrig mer semester i storstan

Jag skalar av mig mitt svettiga lakan och sätter mig framför fläkten medan kaffet kokar. Stadens sorl avbryter morgonlugnet när jag öppnar fönstret i köket. Vardagsrummet har blivit en bastu i den gassande solen som inte låter sig hindras av mina tunna gardiner.
Jag behöver frisk luft och tar en promenad i kvarteret men avgaserna i den kvava luften gör mig inte piggare.

Slö och svettig, ingen svalka i sikte. Värmebölja i storstan, är det någon som njuter av detta?

Jag lunkar tillbaka hem, tillbaka till fläkten, det enda stället i stan som kan ge lite lindring. Jag kryper över golvet, duckar för solstrålarna som letar sig in mellan varje glipa. Min stackars överhettade dator är mitt enda hopp för en utväg. Som jag längtar efter natur, frisk luft, milda vindar och stillhet. Plötsligt skingrar sig hjärndimman och jag minns fjällen. På femton minuter har jag bokat bil och boende till Funäsfjällen.

Sveriges äldsta fjällhotell

Två dagar senare är det dags att åka. Efter drygt sju timmars körning från Stockholm parkerar jag hyrbilen och kliver ut i det svala Fjällnäs, ett område i Funäsfjällen. Jag checkar in på hotell Fjällnäs. Hit har folk sökt sig i jakt på frisk, ren luft och natur sen 1882. Det är inte bara byggnaderna som hålls i gott skick, även naturen är välbevarad. Det råder ett lugn i hela området. Till och med fåglarna viskar. Jag ställer min väska på golvet och sjunker in i hotellsängens krispigt vita lakan. Halvt motvilligt somnar jag. Jag vill ut på äventyr direkt men kroppen vill annat. Den vill sova av sig stressen.

Jag vaknar någon timme senare, tvättar ansiktet och går ut i lobbyn. Under armen har jag min nyinköpta roman och en tunn, stickad kofta. Precis vid hotellet ligger en sjön Malmagen, omgiven av urskog och berg. Promenaden ner är minst lika njutbar som lässtunden på bänken vid vattenbrynet. Solljuset har ett behagligt sken när det filtreras genom lätta moln och reflekteras på den klara vattenytan. En barnfamilj leker vid vattnet en bit bort, dämpade skratt studsar mot trädstammarna.

Smaka på tillvaron

I skymningen promenerar jag långsamt tillbaka till hotellet där middagen snart serveras i restaurangen. Jag har bokat en fönsterplats och dricker ett glas vin till en imponerande utsikt. Det skramlar i restaurangköket och de andra gästernas konversationer flyter ut i otydbara melodier. På andra sidan fönstret växer trädens skuggor långsamt och fjällens toppar omfamnar försiktigt den sjunkande solen. Min telefon är kvar på rummet och jag testar på att äta middag utan någon underhållning. Det är som om smakerna blir större när man inte distraheras av något annat. Renköttet är mört och potatisen nästan smälter i munnen. Hjortronen som serveras till efterrätten är så goda att de inte hade behövt några tillbehör. Mätt, nöjd och med en ro i kroppen somnar jag utan att behöva en podd i öronen eller scrollande på Instagram.

Räta ut mobilnacken

Jag är ute tidigt nästa morgon. Dimman dröjer sig kvar över sjön och dalen har precis börjat ljusna. Jag beger mig mot vandringsleden som ska väcka liv i min stela kropp. Räta ut mobilnacken och mjuka upp scrolltummen. Kvistar och grus knastrar behagligt under mina kängor, det doftar dagg och trädbark. Mina ben känns starka och jag märker hur jag lämnar vardagsstressen bakom mig med varje steg. Trots min packning känner jag mig lättare än någonsin.

Efter någon timmes vandring slår jag mig ner på en mossbetäckt stenbumling. Jag dukar upp min frukost. En smörgås, ett ägg, en termos med kaffe och en vy som slår Nyhetsmorgon alla dar i veckan. Jag läser några sidor i min roman innan jag packar ihop och fortsätter min vandring bland lavar och björkar. Lunchpaketet jag fått med mig från hotellet äter jag utanför vandringsledens raststuga. Jag blickar ut över tjärnet och tuggar långsamt. På kalfjället sitter jag länge, mina tankar passerar utan att jag lägger märke till dem, huvudet är behagligt tyst. Är det såhär man mediterar?

Kvällen spenderar jag med välförtjänt avkoppling i bubbelpoolen och avslutar med en ryggmassage. Imorgon är min sista dag här och den tänker jag spendera i en kajak. Jag förbannar mig själv över att inte ha kommit på detta resmål tidigare. Det finns så mycket kvar att göra men semestern är slut, jag återvänder dock till stan med lite rakare rygg och rena lungor. Nästa år blir det minst två veckor i sommarfjällen.